Slutkörd och bitter

Ingen upplyftande rubrik precis men så kände jag mig när jag kom hem kl 07.30 idag på morgonen. Hade arbetat 10 timmar i sträck konstant utan paus. Hade jättemycket att göra på mitt pass. Bitterheten jag kände kom av att jag ensam slet från passets början till passets slut. Mina kära kollegor satt och läste tidningar och löste korsord hela natten. Detta låter naturligtvis rätt förfärligt men har sina förklaringar. Vi är en person per patient oavsett hur sjuk patienten är. Jag hade oturen att bli tilldelad en riktigt risig stackare medan mina andra kollegor fick en välmående standardpatient. Dessutom var jag instängd på enkelsal vilket gör det väldigt svårt att få hjälp av någon. Men visst kändes det bittert att se sina kollegor sitta och läsa Icakuriren när man själv sprang benen av sig.

En annan inte allt för upplyftande insikt slog ner som en bomb. Allt man äter eller dricker fräter på tandemaljen, t.o.m mineralvatten. (Från tidningen iForm) Jag som ÄLSKAR bubbelvatten!!! I princip det enda som inte fräter på emaljen är vanligt vatten. Jag är inte överdrivet förtjust i vatten dessvärre. Jag brukar dricka minst en Loka eller Ramlösa när jag jobbar natt men det är väl bara att sluta genast. Fick en kallelse till tandläkaren och jag vill INTE gå. Blir inte förvånad om han föreslår en helprotes istället för att laga mina tänder. Så illa tror jag att det är.

En kul grej är i allafall att jag numera är ägare till en SonyEricsson K610 (?). Rödmetallic. Skitsnygg. Jag kommer nog att behålla skyddsplasten på läääänge.

En mindre kul grej är att hela min rygg är täckt av plitor. Ser ut som att jag överdoserat anabola sterioder. Fattar inte var de kommer ifrån men misstänker att jag reagerat mot tvättmedlet i arbetskäderna. Mindre kul är det eftersom jag ska på bröllop om knappt två veckor och vara iklädd en klänning med bara axlar. Alla tips mottages och prövas.

Helvetesdag, bullbak och konstiga drömmar

Efter en riktig helvetesdag på jobbet ställde jag till ett litet bullbak på kvällskvisten. Man undrar ju var den energin egentligen kom ifrån. Igår somnade jag kl 18 och sov tills väckarklockan ringde kl. 05. Jag var trött som en sköldpadda(?) men släpade mig iväg till jobbet. Kände på mig att dagen skulle bli skit och det blev den. Det var skönt att komma hem till familjen vill jag lova. Det blev sedvanlig grillning och efter det bullbak. Imorgon är jag ledig och ska träffa en kompis på stan. Det blir mycket trevligt. Om två veckor är vi bjudna på bröllop så det är lite saker som måste fixas. Drömde förresten en väldigt konstig dröm när jag sov mitt mastodontpass igår. Drömde att jag fick någon konstig kräksjuka som gjorde att det kom majskorn sprutandes ur munnen på mig. Någon form av kaskadkräkning utan föregående illamående. Jag hade inte ens ätit majs. Mycket märkligt, undrar vad sådana drömmar betyder?

Söndagsutflykt

Idag är det söndag. Vilodagen. Familjedagen. Tråkdagen. Ångest inför jobbet-dagen o.s.v. Vi känner alltid att söndagen måste ägnas åt diverse aktiviteter. Vi har redan hunnit med en cykeltur hela familjen och i eftermiddag väntar en hemlig utflykt.

Jag undrar om jag var den enda i hela världen som gick till sängs igår utan att veta vem som vann ESC. Jag är inget stort fan av spektaklet måste jag erkänna. Det verkar inte spela någon roll hur bra bidrag Sverige kommer med så har vi aldrig någon chans.

Ny sysselsättning?

Gör ett litet försiktigt bloggande. Fingrarna brinner av skrivglöd och hjärnan kokar. Vad ska jag skriva? Nästa fråga jag ställer mig är: behöver jag verkligen något mer att fördriva min tid med? Har jag inte redan tillräckligt med aktiviteter och åtaganden? Varför bloggar man egentligen? Kanske det ligger något omedvetet behov bakom? Jag kanske bara måste skylta med mitt något beiga "Svensson-liv"? Kanske det låter lite mer spännande i skrift? Vem vet?

Ett annat ganska uppenbart svar är: Jag ÄLSKAR att skriva!!! Det har jag alltid gjort. Borde kanske ha satsat på en annan karriär. Att uttrycka sig i skrift kräver omsorg och tanke. Man måste verkligen tänka på hur man formulerar sig eftersom man inte har sitt kroppspråk eller tonfall till hjälp. Som tur är finns det många små roliga tecken till hjälp för att förtydliga att man t.ex. är ironisk eller skämtsam.

Jag undrar vad min blogg kommer att handla mest om? Tänk om man kunde hitta ett riktigt intressant ämne som ingen tidigare skrivit om. Då kanske man skulle kunna bli känd t.o.m.