Slutkörd och bitter

Ingen upplyftande rubrik precis men så kände jag mig när jag kom hem kl 07.30 idag på morgonen. Hade arbetat 10 timmar i sträck konstant utan paus. Hade jättemycket att göra på mitt pass. Bitterheten jag kände kom av att jag ensam slet från passets början till passets slut. Mina kära kollegor satt och läste tidningar och löste korsord hela natten. Detta låter naturligtvis rätt förfärligt men har sina förklaringar. Vi är en person per patient oavsett hur sjuk patienten är. Jag hade oturen att bli tilldelad en riktigt risig stackare medan mina andra kollegor fick en välmående standardpatient. Dessutom var jag instängd på enkelsal vilket gör det väldigt svårt att få hjälp av någon. Men visst kändes det bittert att se sina kollegor sitta och läsa Icakuriren när man själv sprang benen av sig.

En annan inte allt för upplyftande insikt slog ner som en bomb. Allt man äter eller dricker fräter på tandemaljen, t.o.m mineralvatten. (Från tidningen iForm) Jag som ÄLSKAR bubbelvatten!!! I princip det enda som inte fräter på emaljen är vanligt vatten. Jag är inte överdrivet förtjust i vatten dessvärre. Jag brukar dricka minst en Loka eller Ramlösa när jag jobbar natt men det är väl bara att sluta genast. Fick en kallelse till tandläkaren och jag vill INTE gå. Blir inte förvånad om han föreslår en helprotes istället för att laga mina tänder. Så illa tror jag att det är.

En kul grej är i allafall att jag numera är ägare till en SonyEricsson K610 (?). Rödmetallic. Skitsnygg. Jag kommer nog att behålla skyddsplasten på läääänge.

En mindre kul grej är att hela min rygg är täckt av plitor. Ser ut som att jag överdoserat anabola sterioder. Fattar inte var de kommer ifrån men misstänker att jag reagerat mot tvättmedlet i arbetskäderna. Mindre kul är det eftersom jag ska på bröllop om knappt två veckor och vara iklädd en klänning med bara axlar. Alla tips mottages och prövas.