Avhållsamhet

I exakt 2 månader har min blogg vilat. Tiden har liksom inte riktigt räckt till. När jag nu återupptar skrivandet igen upptäcker jag i min profil att jag registerat mig i Afganistan och tydligen arbetar inom annonsering. Undrar hur många läsare jag haft? Min blogg kanske är "superhet" i Afganistan. Vem vet? Men inte en endaste kommentar har jag fått. Som jag brukar säga: Det är knappast värt att uttrycka en åsikt om ingen argumenterar emot.

Egentligen händer det inget nytt i mitt liv. Eller jo förresten, men det är ju lite hemligt än så länge. Men det mesta knallar på i maklig takt. Diverse små projekt här hemma. Ett och annat bortglömt jubileum som jag surar över. En kommande Svensson-resa i November till sydligare breddgrader. Första utlandsresan som familj. Jättespännande! Har dessutom bestämt mig för att jobba under kommande storhelger. Slängde in ett nattpass på självaste julafton och en dagtur på nyårsafton. Inga helger är heliga när man jobbar i sjukvården det är ett som är säkert.

Idag är det +10 grader och regn ute vilket gör sitt för humöret. Känner mig lagom seg idag. Väntar egentligen bara på att åka och jobba. Resten av veckan ägnas åt utbildning i jobbets vägnar. Blir skoj att göra något annat. I helgen kommer svärföräldrarna på besök vilket jag ser fram emot. Då vet jag att det vankas god mat och gott vin. Halleluja för alla livsnjutare!

Impulsköp och IKEA

Länge sedan jag skrev. Har haft semester och rest söderut. Våldgästat svärföräldrarana med allt vad det innebär. Gourmetmiddagar varenda dag, mycket vin, barnvakt o.s.v. Vädret däremot kunde ha varit bättre. Endast två riktigt varma dagar där man faktiskt vågade sig på ett dopp i svärföräldrarnas pool (!). Helt naturligt medförde det trista vädret andra aktiviteter såsom utflykter och shopping. En tur till IKEA och en tur till Rörstrandsfabriken lämnade plånboken ekande tom. Att jag dessutom äntligen hittade en väska som uppfyllde mina önskemål gjorde ju inte ekonomin bättre precis. Tvåtusen kronor fattigare men med ett stort leende på läpparna kommer jag hem till sambon och visar upp nyförvärvet. Han blir alldeles förfärad men håller med om att den är snygg. Svärmor skyndar sig att försvara mitt inköp med att berätta att det minsann fanns andra väskor där som kostade minst 5000 kr. Att han minsann skulle vara tacksam att jag inriktat mig på en av de billigare.

Ledighet

Kan det verkligen kallas så? Är man verkligen ledig när man har en vild 1-åring att passa på dagarna? Är inte ledighet att ligga i hängmattan och läsa en bok och lapa i sig en drink? Hur som helst så har jag iaf semester från jobbet. Mitt jobb som jag alltid har gillat men som jag nu stundvis tvivlar på. Den s.k. spänningshuvudvärken försvann lika fort som en avlöning när jag klev utanför dörrarna på jobbet. Undrar vad det betyder?

Mycket tankar snurrar i huvudet. Egentligen borde man väl hålla sådana vansinnigheter för sig själv och inte sätta dem i skrift på allmän plats. Men vi kallar dumheterna för fantasier och så leker vi med tanken bara.

Ok, vi börjar med: 1. Byta jobb. Får ibland bara en sådan vansinnig lust att göra något annat. Slippa ansvar för liv och död (ok, nu överdriver jag en aning som ni kanske märker eftersom jag absolut inte är Gud Fader himself eller någon annan övermänsklig varelse ). Slippa ha en ful smurfkostym på mig (som Stephan Rössner uttryckte sig) och istället ANVÄNDA mina kläder som samlas i högar i garderoben. (ok, man behöver ju inte handla så vansinnigt mycket kläder så jag erkänner väl att jag har ett shoppingmissbruk-delight)

2. Flytta dit pepparn växer d.v.s. någon annan stans ospecificerat. Känner mig ibland sugen på att se något annat än Västerbotten där jag är född och uppvuxen. Vågar man det?

3. Diverse andra vansinniga ideér t.ex. sälja huset och köpa skraplotter för alla pengar, gå med i en sekt, bli en urmoder och avla 10 barn och sedan skriva en bok om barnuppfostran, eller varför inte bli politiker?

Tills vidare (medan jag bestämmer mig) njuter jag av min semester och önskar eventuella läsare en trevlig sommar.

En något avslagen start på semestern

Arbetade mitt sista pass i onsdags. Nu väntar 7 härliga veck0rs kvalitetstid med familjen. Tyvärr blev sista arbetspasset inte riktigt som jag hade tänkt mig. Har varit lite smått förkyld senaste veckan men bitit ihop och härdat ut. Snart semester har jag tänkt och inte riktigt känt att jag har råd med den förhatliga karensdagen. När jag glad i hågen struttar iväg till jobbet min sista arbetsdag tänker jag : "bara 8 timmar kvar att bita ihop nu". Men vad händer? Jag får ont i nacken först, sedan konstiga synförändringar och slutligen en sjuhelvetes huvudvärk. Kollegorna släpar iväg mig på akutmottagningen med diverse diagnoser ställda. Antingen är det näthinneavlossning eller hjärntumör, men mest troligt bara migrän (?). Har aldrig någonsin haft migrän tidigare i mitt liv. Jag får vänta 5 timmar på att träffa en neurolog. När jag ligger ensam i ett nedsläckt rum på akuten och huvudet bultar börjar jag själv inse att det måste vara migrän. Jag börjar acceptera mitt öde och hoppas att han ska ge mig något riktigt dunderpiller. Och vad händer när han sedan dyker upp. Han ställer massa frågor och undersöker mig för att slutligen ställa diagnosen "spänningshuvudvärk". Men HALLÅ, har jag väntat 5 timmar på att få diagnosen spänningshuvudvärk, dessutom lämnat jobbet och fått en förhatlig karensdag, skrämt upp sambon och mina kollegor allt detta väsen för lite simpel spänningshuvudvärk. Herregud!!! Det var ju riktigt pinsamt dagen efter när kollegorna ringde från jobbet för att höra hur jag mådde. Jo tack, jag mår bra, lite huvudvärk bara. Jag ska ta en Alvedon och sedan ska jag fira midsommar.

Köpes: Sportig kombibil med dragkrok

Jaha, vad är nytt? Har legat lite lågt senaste tiden p.g.a. tidsbrist. Har hunnit närvara på ett gudomligt sagobröllop i skärgårdsmiljö. Ett sådant bröllop som t.o.m. får en bröllopstvivlare som undertecknad att bli lite sugen. Det mesta var perfekt, vackert brudpar och kyrka. Fantastiskt söt barnkör som sjöng i kyrkan. Båtutflykt till en annan skärgårdsö där festen tog plats. Lite smaskigt tilltugg och champagne, mingel nere vid båtbryggan till tonerna av Evert Taube. Sedan en lång och trevlig middag utomhus med diverse tal med en maxlängd på 3 minuter, vilket naturligtvis inte hölls av alla talare.

För övrigt så jobbas det en hel, både på arbetsplatsen och hemma. Trädgårdsarbete av olika slag drabbar husägaren och man blir aldrig riktigt färdig. Man rensar och river och slänger saker så att svetten lackar. Vi har grävt upp en stor buske på framsidan huset och sått om hela gräsmattan. Nästa projekt blir att bygga en liten plats att sitta och sola på. Något som vi blivit smärtsamt medvetna om är att en husägare behöver en bil med dragkrok. Helt plötsligt har vi blivit beroende av andra bilägare på ett frustrerande sätt. När vi skulle köpa virke till bygget fick vi passa på när svärföräldrarna var på besök. Likaså när vi skulle åka iväg med den jättelika busken till tippen. Vi har fortfarande julgranen liggandes på gården. Man kan ju liksom inte bara stoppa in den i bilen och åka iväg med den. Man behöver hyra en släpvagn, och för att kunna dra den behövs en dragkrok. Detta leder bara fram till en slutsats: vi måste köpa en ny bil. Och denna gång blir det definitivt en kombi, med dragkrok, gärna lite sportig och snygg tycker både jag och sambon.

Slutkörd och bitter

Ingen upplyftande rubrik precis men så kände jag mig när jag kom hem kl 07.30 idag på morgonen. Hade arbetat 10 timmar i sträck konstant utan paus. Hade jättemycket att göra på mitt pass. Bitterheten jag kände kom av att jag ensam slet från passets början till passets slut. Mina kära kollegor satt och läste tidningar och löste korsord hela natten. Detta låter naturligtvis rätt förfärligt men har sina förklaringar. Vi är en person per patient oavsett hur sjuk patienten är. Jag hade oturen att bli tilldelad en riktigt risig stackare medan mina andra kollegor fick en välmående standardpatient. Dessutom var jag instängd på enkelsal vilket gör det väldigt svårt att få hjälp av någon. Men visst kändes det bittert att se sina kollegor sitta och läsa Icakuriren när man själv sprang benen av sig.

En annan inte allt för upplyftande insikt slog ner som en bomb. Allt man äter eller dricker fräter på tandemaljen, t.o.m mineralvatten. (Från tidningen iForm) Jag som ÄLSKAR bubbelvatten!!! I princip det enda som inte fräter på emaljen är vanligt vatten. Jag är inte överdrivet förtjust i vatten dessvärre. Jag brukar dricka minst en Loka eller Ramlösa när jag jobbar natt men det är väl bara att sluta genast. Fick en kallelse till tandläkaren och jag vill INTE gå. Blir inte förvånad om han föreslår en helprotes istället för att laga mina tänder. Så illa tror jag att det är.

En kul grej är i allafall att jag numera är ägare till en SonyEricsson K610 (?). Rödmetallic. Skitsnygg. Jag kommer nog att behålla skyddsplasten på läääänge.

En mindre kul grej är att hela min rygg är täckt av plitor. Ser ut som att jag överdoserat anabola sterioder. Fattar inte var de kommer ifrån men misstänker att jag reagerat mot tvättmedlet i arbetskäderna. Mindre kul är det eftersom jag ska på bröllop om knappt två veckor och vara iklädd en klänning med bara axlar. Alla tips mottages och prövas.

Helvetesdag, bullbak och konstiga drömmar

Efter en riktig helvetesdag på jobbet ställde jag till ett litet bullbak på kvällskvisten. Man undrar ju var den energin egentligen kom ifrån. Igår somnade jag kl 18 och sov tills väckarklockan ringde kl. 05. Jag var trött som en sköldpadda(?) men släpade mig iväg till jobbet. Kände på mig att dagen skulle bli skit och det blev den. Det var skönt att komma hem till familjen vill jag lova. Det blev sedvanlig grillning och efter det bullbak. Imorgon är jag ledig och ska träffa en kompis på stan. Det blir mycket trevligt. Om två veckor är vi bjudna på bröllop så det är lite saker som måste fixas. Drömde förresten en väldigt konstig dröm när jag sov mitt mastodontpass igår. Drömde att jag fick någon konstig kräksjuka som gjorde att det kom majskorn sprutandes ur munnen på mig. Någon form av kaskadkräkning utan föregående illamående. Jag hade inte ens ätit majs. Mycket märkligt, undrar vad sådana drömmar betyder?

Söndagsutflykt

Idag är det söndag. Vilodagen. Familjedagen. Tråkdagen. Ångest inför jobbet-dagen o.s.v. Vi känner alltid att söndagen måste ägnas åt diverse aktiviteter. Vi har redan hunnit med en cykeltur hela familjen och i eftermiddag väntar en hemlig utflykt.

Jag undrar om jag var den enda i hela världen som gick till sängs igår utan att veta vem som vann ESC. Jag är inget stort fan av spektaklet måste jag erkänna. Det verkar inte spela någon roll hur bra bidrag Sverige kommer med så har vi aldrig någon chans.

Ny sysselsättning?

Gör ett litet försiktigt bloggande. Fingrarna brinner av skrivglöd och hjärnan kokar. Vad ska jag skriva? Nästa fråga jag ställer mig är: behöver jag verkligen något mer att fördriva min tid med? Har jag inte redan tillräckligt med aktiviteter och åtaganden? Varför bloggar man egentligen? Kanske det ligger något omedvetet behov bakom? Jag kanske bara måste skylta med mitt något beiga "Svensson-liv"? Kanske det låter lite mer spännande i skrift? Vem vet?

Ett annat ganska uppenbart svar är: Jag ÄLSKAR att skriva!!! Det har jag alltid gjort. Borde kanske ha satsat på en annan karriär. Att uttrycka sig i skrift kräver omsorg och tanke. Man måste verkligen tänka på hur man formulerar sig eftersom man inte har sitt kroppspråk eller tonfall till hjälp. Som tur är finns det många små roliga tecken till hjälp för att förtydliga att man t.ex. är ironisk eller skämtsam.

Jag undrar vad min blogg kommer att handla mest om? Tänk om man kunde hitta ett riktigt intressant ämne som ingen tidigare skrivit om. Då kanske man skulle kunna bli känd t.o.m.