Ledighet

Kan det verkligen kallas så? Är man verkligen ledig när man har en vild 1-åring att passa på dagarna? Är inte ledighet att ligga i hängmattan och läsa en bok och lapa i sig en drink? Hur som helst så har jag iaf semester från jobbet. Mitt jobb som jag alltid har gillat men som jag nu stundvis tvivlar på. Den s.k. spänningshuvudvärken försvann lika fort som en avlöning när jag klev utanför dörrarna på jobbet. Undrar vad det betyder?

Mycket tankar snurrar i huvudet. Egentligen borde man väl hålla sådana vansinnigheter för sig själv och inte sätta dem i skrift på allmän plats. Men vi kallar dumheterna för fantasier och så leker vi med tanken bara.

Ok, vi börjar med: 1. Byta jobb. Får ibland bara en sådan vansinnig lust att göra något annat. Slippa ansvar för liv och död (ok, nu överdriver jag en aning som ni kanske märker eftersom jag absolut inte är Gud Fader himself eller någon annan övermänsklig varelse ). Slippa ha en ful smurfkostym på mig (som Stephan Rössner uttryckte sig) och istället ANVÄNDA mina kläder som samlas i högar i garderoben. (ok, man behöver ju inte handla så vansinnigt mycket kläder så jag erkänner väl att jag har ett shoppingmissbruk-delight)

2. Flytta dit pepparn växer d.v.s. någon annan stans ospecificerat. Känner mig ibland sugen på att se något annat än Västerbotten där jag är född och uppvuxen. Vågar man det?

3. Diverse andra vansinniga ideér t.ex. sälja huset och köpa skraplotter för alla pengar, gå med i en sekt, bli en urmoder och avla 10 barn och sedan skriva en bok om barnuppfostran, eller varför inte bli politiker?

Tills vidare (medan jag bestämmer mig) njuter jag av min semester och önskar eventuella läsare en trevlig sommar.